27 000 000 kg kaffe

Idag har vi varit på studiebesök på Löfbergs Lilas kaffeskrapa här i stan. Det var väldigt intressant och man fick dessutom en bakelse. Bolaget är ett helsvenskt familjeföretag (till skillnad från Gevalia, som ägs av Kraft som ägs av Philip Morris = ondska). Firman grundades 1906 och handlade från början med både bilar och kaffe. Namnet Löfbergs Lila dök upp först på 1950-talet, eftersom den mest populära kaffesorten levererades i lila förpackningar. Nu firar man alltså 100 år, och öppnar på Willy-Wonka-manér fabriken för allmänheten. Vi har väntat på biljetter sen i somras, det är väldigt populärt!

På karlstadsfabriken tillverkas 27 000 ton kaffe om året. Det krävs förbluffande lite personal för att få allt att fungera. I den 42 meter höga tiovåningskaffeskrapan arbetar man tvåskift - fem personer på varje skift. Där sker rostningen och paketeringen av kaffe för konsumentmarknaden. Förutom deras eget märke producerar man också kaffe för andra leverantörer, bl.a. KF:s märken Signum och X-tra.

Vi brukar köpa deras rättvisemärkta kaffe - dels är det gott, och sen slipper man den bittra bismak som slavlöner och dåliga arbetsförhållanden ger. Att det dessutom är KRAV-märkt är en ytterligare fördel. Vi fick lära oss att marknaden bara ökar för rättvisemärkt och att de marginellt högre priset inte bara beror på att det är dyrare att producera. Tillgången är nämligen så pass begränsad att det också driver upp priserna. Faktum är att det rättvisemärkta kaffet än så länge är en förlustaffär för Löfbergs Lila. Företaget samarbetar vidare med andra kafferosterier för att stötta småskalig produktion och hållbar utveckling.

Som du märker blev vi indoktrinerade. Vi fick dessutom var sitt halvkilo Jubileumskaffe, så det är därför vi bara skriver snälla saker.

Domkyrkan och ljus

Ett morgonnöje just nu är att kolla på domkyrkans torn. Det skiftar alltid i olika färger och himlarna bakom är ofta makalösa. Man skulle kunna tro att det var artificiellt belysning. Men naturen gör det bättre.

Det är ju över huvud taget väldigt populärt att belysa byggnader nu för tiden, gärna snett nedifrån. Det är vackert och stämningsfullt, men jag hittade ett intressant argument mot det för ett tag sedan. Mogens Voltelen, en dansk arkitekt, skriver i boken Offentlig design (København, 1970):

I historisk arkitektur finder man altid en meget gennemarbejdet tradition for bygningens relief, sokler, gesimser og false, som helt naturligt er beregnet for dagslysets retning, fra oven nedad, så fremspring har skyggen liggende under sig, hvorved bygningens tyngde og opbygning accentueres. Ved den sædvanlige natbelysning sender man uden blusel lyset ind mot bygningen fra neden, så skyggemønstret vender om. Bygningen mister herved enhver tyngde og værdighed og bliver en karikatur af sig selv.

Han menar att man till sist inte känner igen husen och får svårt att förstå hur de egentligen ser ut. I stället, fortsätter Voltelen, ska man hitta ljuskällor som stämmer överens med byggnadens karaktär och historiska sammanhang.

Jag vet inte riktigt vad jag tycker. Jag gillar flood-light, som det ju kallas, för att det är så storslaget, men jag ser också problemet med att man inte visar respekt för arkitektens ursprungliga tanke.

Han har i alla fall fått mig att lägga märke till hur hus förändras av ljussättningen, och det är spännande. Passa på att kolla på din nästa kvällspromenad!

Vinter

Nu är det vinter i Karlstad.

Åtminstone lite snö på bibliotekets tak.

Och plötsligt blev det väldigt ljust ute

och klart och våldsamt annorlunda.

Norsk värmländska eller värmländsk norska

Ja, det är ganska svårt för det otränade örat att höra skillnaden på en värmländska som bott i Norge och en norska som bott i Värmland. Tro mig.

/Anders

Magisk kväll

Det fortsatte vara väldigt varmt ikväll, så vid tiosnåret gick vi ned på Sandgrundsudden igen för att bada. Skymningen hade börjat lägga sig, men vattnet var fortfarande ljuvligt varmt. Vår badplats är väldigt långgrund - man kan nästan gå över till Klara innan det börjar bli djupt. Det är fantastiskt att bo mitt i stan och på samma gång ha världens finaste sandstrand bara utanför dörren. När vi kom upp igen satte vi oss på loftgången och åt kvällsfika. Nere på gården hade några av grannarna en fest. Vi tände ljus och drack te och chokladmjölk.

Så Ulf, Renée, Ville, Jon, Tomas, Zacke, Michael, Linus, Ewa, Ylva, Tamara, Nella, Björn, Merit, Lillemor, Gunsan, Sandra och alla ni andra som ska komma och hälsa på: ta med badkläderna, så går vi och kvällsdoppar oss i Klarälven strax innan det blir mörkt.

Hysteriskt varmt

Idag är det bara för varmt. Vi har just kommit in från en badpromenad ut på Sandgrundsudden. Det svalkade gott.

Picknick

Ikväll åt vi pickninck på Sandgrundsudden utanför Värmlands museum. Himla trevligt och gott. Och nu är hela linneskåpet ipackat!

Trädgårdsvisning

Ikväll har vi varit på visning i stadsträdgården. Det var mycket intressant. Anders Blomqvist, magnoliakändis och en av männen bakom trädgårdens upprustning i början av 1990-talet, visade runt. Han berättade att stadsträdgården anlades i mitten av 1800-talet som ersättning för en trädgårdsmästareskola i Grums. Den var då nästan dubbelt så stor som nu. Alldeles i närheten, nästan vid järnvägen, ligger ett stort trähus som kallas orangeriet, och det var tydligen den gamla skolbyggnaden.


Här finns massor av spännande träd och buskar. Massor av vackra magnolior, men de flesta hade blommat över. Vi hittade en vit som luktade handkräm och en rosa som luktade lite som ruttet kött.


Gullregnet blommade för fullt. En jättekonstig gran, som vi tittade på redan första gången vi var i trädgården, visade sig vara en naturlig variation som tydligen finns i trakten av Hagfors. Vi måste hitta en sån när vi skaffar hus.


Schersminen blommade också, förstås. Vacker som få. Hela visningen kostade ynka 50:- och tog nästan en och en halv timme. Rekommenderas! Vi fick Anders Blomqvists telefonnummer, så vi ska ringa och få se hans trädgård också.

Loppisar

Herregud! Loppisutbudet är ju så mycket bättre här i Karlstad än i Umeå. Vi har varit på den kommunala returmarknaden (som heter Solareturen här) och det var hur bra som helst. Välsorterat, otroligt mycket grejor. Sen var vi på en kyrklig loppis som heter Vängåvan. Den var också gôrbra och hade bra utbud och priser på samma gång.

Grejen är nog att ingen av de här loppisarna försöker göra ett kvalitetsurval. Loppismarknaden i Umeå changerade ordentligt för några år sedan, i synnerhet på returmarknaden. Jag tror att det beror på att man plötsligt försökte lägga dit saker som man trodde folk ville köpa, och då missade man hela poängen med loppmarknadsbranschen - nämligen att det finns alltid någon som vill ha ditt skräp.

Äntligen klart

Nu är äntligen alla kartonger och möbler på plats och vi har varit ute på stan och käkat sen middag med Linus. Han har varit jättebussig och slitit och släpat, trots att vi bjöd hit honom bara för att se lägenheten och äta middag. Sen promenerade vi på Haga och Norrstrand (tror jag). Det är en fantastiskt fin stad, Karlstad.

Problemen närmaste tiden blir förstås hur vi ska få plats med allt och hur det ska organiseras. Vi återkommer med foton närmaste dagarna! :-)

/Anders