Åldersgränser och föräldraansvar

På min nya avdelning finns åldersgränser på de videofilmer som barnen och ungdomarna kan låna. Jag visste inte om det förrän igår då en femtonårig kille glatt sa: "Så nu får jag kolla på vuxenfilmerna också". Jag begrep först ingenting, så han fick förklara: de filmer som var barnförbjudna på bio är också barnförbjudna på avdelningen och lånas inte ut till mindre barn.

Jag är lite tveksam till det: det måste vara föräldrarna, inte vårdpersonalen, som ska bedöma vilka filmer som är lämpliga för deras barn. Över huvud taget är jag kritisk till när sjukvården agerar uppfostringsanstalt. Det finns också något slags tevetittningsregel på avdelningen, vilket jag tycker är horribelt. Allt detta måste vara föräldrarnas ansvar.

När jag arbetar med sjuka barn och deras föräldrar, utgår jag från att familjen är ett fungerande system. Dorothea Orems idéer om patienters förmåga till egenvård är kloka och går också att tillämpa på hela familjer.

De familjer vi möter har nästan alltid både förmåga och vilja att lösa problem som rör hälsan. Ibland är kraven på egenvård så höga att de överstiger förmågan, och är det omvårdnadens ansvar att hjälpa till - men bara i de fallen. Att besluta om vilka filmer barnen ska få titta på faller definitivt utanför detta ansvar.

/Anders